startsidan



Intervju med en runristare

Hur kom det sig att du blev runristare?

Har alltid varit intresserad av arkeologi, historia och konst. Har även stort intresse av djur och natur. Under flera år hade jag ormar och ödlor i fångenskap. Att kunna studera ormarnas rörelser har varit till stor nytta när jag gör mina runslingor. (Nu har jag insett att djur är vackrast i naturen och att dom även trivs bäst där.) Alla dessa delar tillsammans gjorde mig till runristare, men den stora "kicken" var den dag jag utan hjälp kunde tyda en hel runsten. Jag insåg då att inskriften var adresserad till mig, just nu. Det var inte jag som passerade stenen, det var stenen som passerade mig på väg in i framtiden. Jag fick gåshud och beslöt att själv skicka en runsten in i framtiden, till ett folk i en annan tid.





        
[Runristaren Kalle]
Kan du berätta lite om runristning?

Om man räknar in allt arbete, framtagning av sten, ornamentik, huggandet och färgsättningen så brukar en normalstor sten på ca 900 kg ta ca 3 månader. Dom stora stenarna brukar hamna på företag och herrgårdar. Dom mindre som väger mellan 100-200 kg brukar privatpersoner beställa, antingen för egen del eller så samlar man i släkten och ger bort dem som ex. 50 års present. En runsten är ett minnesmonument, ett fryst ögonblick av tiden som just har varit. Stenarna är på samma gång dekorativa. Sommaren 1998 ristande jag min första gravsten. Det kändes både ärofullt och nervöst, jag skulle bekräfta och bevara en människas hela liv inför vår framtid. Samtidigt kunde jag nu se att runstenar verkligen blir tagna på allvar, även i vår tid. Det betyder att jag lyckats bevara en tradition och att den sista runstenen ännu inte har blivit rest.

    
[Gravsten gjord 1998]
Vilka motiv har stenarna?

Jag har hittills hållit mig till något som kallas "urnestil". En drake som med sin kropp flätar in sig själv, ofta med både stjärt och en nacktofs. Till skillnad från mina runristande förfäder har jag ett mycket större material att hämta inspiration ifrån. Jag experimenterar just nu för att våga mig på att hugga in bilder i drakens slinga. Under dom 6 år jag huggit runstenar har jag hela tiden utvecklats. Jag känner mig hela tiden säkrare på det jag gör och för varje år som går så vågar jag mig på något nytt.

Restaurerar du gamla stenar eller ristar du nya?

Jag ristar bara nya stenar och skulle aldrig kopiera någon annans. Att restaurera gamla stenar får bara runverket göra eller deras stenkonservator. I stället så roar jag mig med att restaurera runstenar till orginalutseende på min datorn. Jag målar även av detaljer från gamla stenar på småstenar. Dessa färglägger jag så att även folk med ovana ögon lätt ska kunna se vilka kulturskatter som döljer sig på runstenarna.

Vilken futhark använder du dig av?

Text som bara skall läsas, använder jag den 16 radiga futharken till, om jag ristar runor som har magisk betydelse så använder jag runor från den 24 radiga futharken. Den 16 radiga runraden ristar jag med stungna runor, den senaste och mest överensstämmande med vad vi behöver i dagens texter. Den brukar kallas helstungen runrad. Runorna(X,Q,W) och (Z) finns inte, men går att ersätta. Runorna (J) och (Å) behöver jag, men hittade ingen lämplig ersättare så jag gjorde (J) som dubbelstunget (I). Ett lämpligt (Å) fann jag inte heller så där har jag bara använt ett tecken (>), det är inte menat som en runa, men tanken är att framtida läsare skall förstå tecknets betydelse genom att jag använt det på så många stenar. Om andra runristare hamnar i samma situation som jag, så får dom gärna fortsätta med det tecknet som redan är inarbetat.

[Ginnungagap not: Futhark betyder runrad. Stungna runor är dubbeltydiga runtecken där en liten modifiering av uttalet markeras med en prick.]

Kan du berätta lite om vilka och varför man ristande runstenar?

Under åren 175 - 700 var runskriften troligen något för eliten bland folket. Få kunde troligen läsa dessa och runorna hade en mer magisk betydelse. Man har funnit runinskriptioner i dolda gravar, ingen människa var menad att läsa dessa, troligen ett budskap till gudarna. Under vikingatid blev runstenarna ett arvsdokument som bekräftade vem som i framtiden ex. hade rätt till gården. Stenarna under vikingatid var troligen även en statussymbol.

Har du några favoritstenar?

Många, men det finns en runhäll i Sundby, Spånga, någon mil väster om Stockholm. Den har reg. nummer "U 80". Jag passerar den ofta och när jag står vid dess fot och tittar på den nästan 5 meter höga ritningen så undrar jag om jag någonsin kommer att nå fram till den skicklighet som den här runristaren hade. Ristningen är i det närmaste perfekt, kunde ha varit djupare huggen, och i mina ögon, utan kors. Det låter kanske konstigt, men som runristare fastnar jag och förundras över en enda liten detalj på den här stenen, ett litet spröt som sticker iväg från drakens tå. Den är inte felristat, den har en mening, men jag kan inte komma på vilken. (Kanske bara för att reta min nyfikenhet?)

Har du några favorit runristare?

Jag har alltid fascinerats av Livstens rundjur och hur han flätar in dom med den övriga ornamentiken, Fots noggrannhet och fina detaljer. Fot har ristat "U 80".

[Ginnungagap not: Livsten ristade under 1000-talets mitt stenar i västra Uppland, ofta med eleganta, höghalsade djur. Fot var verksam runt 1060 och kännetecknas av elegans och säkerhet. Han har troligen ristat över 50 stenar i Stockholm /Uppsala området.]

    
[U 80 i Sundby, Spånga]
[Se hela stenen]


    
[Liten Fot detalj]
När blev du intresserad av fornnordisk mytologi?

Samtidigt med mitt intresse för arkeologi. Det hänger ihop, vördnaden och respekten för min historia. Jag upptäckte ganska snabbt att den mycket klena kunskap jag fått i skolan och den bild som allmänheten överlag har om asatro och fornsed inte alls stämmer med verkligheten.

Varför väljer man asatro?

Jag har hört någon uttala ett visdomsord som säger: "Det samhälle som inte har en egen historia och egen kultur är dömt att gå under." För min egen del känner jag en stor trygghet och säkerhet nu när jag har kontakt med min tro som är uppkommen och ämnad för den här delen av världen. Jag känner en ödmjukhet inför andra religioner även om jag inte delar deras uppfattningar. Innan min kontakt med asatro och forn sed var jag alltid rädd för religioner. Jag trodde att dessa var ute efter mig och att dom ville begränsa min frihet. Min tro på forna gudar och väsen har i stället gjort mig fri. Jag väljer ju själv hur mycket jag vill tro och hur jag tror, det är något som bara berör mig och gudarna.

De flesta anser att Tor, Oden, Frej och kanske även Freja tillhör de viktigaste gudarna. Är det någon annan inom nordisk mytologi som du finner extra intressant?

Loke. Jo, han är en odåga många gånger, men vad vore sagorna utan honom? Genom hans upptåg och illgärningar får vi se med vilket tålamod och med vilken "mänsklighet", gudarna agerar när problem uppstår. Jag tror att kunskapen om så många gudar och makter som möjligt är nyckeln till frihet för den som tror. När kunskapen väl finns så hittar man lätt paralleller till sitt eget handlande och kanske misstag i livet. Får gudarna en andra chans, (som borde vara ett föredöme), så får även jag en andra chans.

    
["Odågan" Loke straffas]
Kan du berätta lite om Asatrosamfundet?

Jag är medlem i Sveriges Asatrosamfund, samfundet bildades våren 1994 och registrerades november 1994. Vi var en grupp på 10 - 15 personer med ungefär samma bakgrund, historiskt intresse och hantverk. Alla hade vi upptäckt viken kulturskatt som låg i träda och bara väntade på att få bli brukad på ett seriöst sätt, igen. Halvåret innan samfundet registrerades så planerade vi noga. Vi såg risker och fallgropar med återinförandet av asatron i vårt samhälle. Men till slut så registrerade vi samfundet och började arbeta utåt. Målet var att bygga en stark plattform som senare skulle få utvecklas själv. Plattformens stomme skulle vara ett gott rykte, seriöst handlande och ett accepterande av det övriga samhället. Den största faran som vi tyckte då var att media skulle sätta igång en kampanj där fördomar och förtal skulle få härja fritt. På första årsmötet beslöt vi att samfundet skulle vara helt öppet för insyn så att inga feltolkningar skulle kunna göras. Vår taktik fungerade, ett år senare stod en kvällstidning för dörren.

Reportern sökte skrivet material som underlag och vi skickade ALLT vi hade. Hon kom till vår lokal och jag hörde hur hon grävde och lirkade med intet ont anande medlemmar för att hitta något politiskt syfte bakom samfundets fasad. En vecka senare och 2 dagar före reportaget om "midsommarblotet 1996" så ringde reportern. Hon sa: -Jag har nu granskat er rätt igenom, jag ska erkänna att meningen var att hitta något oseriöst och skrämmande som jag kunde skriva om, men jag kan inte hitta någonting. Allt jag kan se är en samling godhjärtade människor som menar allvar med vad dom gör. Men innan jag godkänner det här reportaget så vill jag att ni lovar mig en sak, att fortsätta i samma bana och att inte ändra inriktning. Jag lovade att det hon sett var samfundets mening och att inte ändra kurs. Då säger hon dom mest underbara ord: -Om jag inte hade varit reporter så skulle jag, efter allt det här, vilja bli en av medlemmarna i samfundet....... Det tjocknade i halsen och jag fick tårar i ögonen, jag tänkte: Vid Odens skägg, vi kommer att lyckas.

Har ni någon kontakt med liknande samfund i andra länder?

Vi har kontakt med samfund i alla nordiska länder. Eftersom jag inte längre sitter i styrelsen utan är samfundets brevbärare på Internet så vet jag inte exakt hur väl dessa kontakter fungerar. Jag tror att det mest handlar om att byta information mellan samfunden.

Tack till Kalle Dahlberg som ställde upp på email-intervjun under perioden 980826 - 980905! Några av Kalles verk kan beskådas på Sveriges Asatrosamfunds Marknad och han kan nås på runkalle@asatro.a.se.

Se också:
Magi: Skapa dina egna runor
Magi: Använd dina egna runstenar
Runor: Runalfabet
Viking: Runstenar




Hungrig? Vikingarnas mat 84:- på Adlibris [visa alla]


Axe [Artiklar] [Asgård] [Djur] [Gudar] [Jättar] [Magi] [Muren] [Runor] [Länkar] [Sägner] [Ting] [Viking]

[Sök] [Kontakt] [Skriv ut sidan] [In English]
Axe